Drömmer om islossning.

 Sjön ligger frusen men solen värmer, snart kan vi glida ut med båten! Idag har jag klurat läst, vänt och vridit. Det lossnar inte! Jag har uppslag och ideér men får just inget ur händerna. Jag har en dryg vecka på mig sen ska bloggen vara sjösatt. Min badplats kommer nog att vara infrusen minst en månad till jag kommer att vara i fullt upptagen med arbetet i klassen då!

Resurser i kemi.

Jag har tittat lite närmare på på två resurser i kemi båda har ett universitet bakom sig. Skolkemi sköts av Umeå universitet. Kemilärarnas resurscentrum är Stockholmsuniversitets resurssida. Syftet med resurserna är att genom att inspirera lärare få duktiga och intresserade studenter till sina utbildningar.

Kemilärararnas resurcentrum är lätt navigerad, uppdaterad och ser proffsig ut. Jag hittar bra länkar och öppna laborationer med syfte att låta eleverna upptäcka och tänka själva.

Skolkemis layout gillar jag inte. Jag antar att syftet är att den ska se barntillvänd ut men blir i mina ögon otydlig. Laborationerna är rena recept. Jag kan hitta användbara laborationer här, teorin bakom experimenten är tydlig men laborationerna tycker jag behöver omarbetas för att väcka intresse. De har en bra länksamling där jag hittar många nya resurser.

Jag har vid det här laget kollat många NO-sidor och funderar över varför naturvetenskapliga sidor oftast är så torftiga och fula. Ska naturvetarsidor signalera strikthet och fantasilöshet? Eller är ämnet så seriöst att det inte får vara estetiskt?

Funderar och börjar formulera frågor.

I fredagseftermiddag lånade jag ut min barn till min bror. Det blev mycket funderande kring hur jag ska lägga upp en NO-blogg med mina nior. Jag har kollat mycket på Cecilias bloggar och även lite på Årstaskolan och en hel massa andra av de tävlande bloggarna. Har samlat ide´er men fortfarande inte gått till handling. Tanken är att vi ska sätta igång efter nationella proven i NO som närmar sig med stormsteg.

Frågan är hur jag ska organisera bloggandet så att det blir så enkelt / praktiskt som möjligt. Jag vill ju att jag ska se vilka som skrivit och att det ska vara lätt för dom att veta vilka som de ska kommentera. Måste jag ha 31 olika bloggar för att få det att funka eller räcker det kanske att de ger blogginlägget sitt namn som etikett? Ett annat problem är att det känns ovant och svårt att formulera uppgifter som är så pass öppna att många kan skriva tankar och svar i samma blogg utan att det blir tjatigt och så var det det där med bilder och bildspråk och eventuellt filmande.. hur ska jag få in det?

Ytterligare en tanke är att jobba med tre parallella områden samtidigt i klassen så att det är 10 som jobbar med respektive område. De ska i så fall kommentera som minst två andra som skriver om andra ämnen. Det hela får mynna ut i någon slags muntlig redovisning. Eller ska områdena rotera efter 4 veckor och så får kompisarna fortsätta? Hur ska jag hinna hitta besluta mig och dessutom fixa till en skapligt snygg blogg..? Hur ska jag organisera så att det är rimligt mycket jobb. Jag vill att jag ska känna att det här är kul och nyttigt för mig och eleverna. Att jag gärna vill göra om det nästa år.

En bild av mig

Wiki betyder snabb.

Jag är motsatsen till wiki när det handlar om ny teknik. Det tar tid att vilja, det tar tid att lära för mig. Gick från Blåsenhus med gråten i halsen trots stödjande samtal med Lars. Har funderat mycket i natt och landat i tre personliga mål för det här terminen.
1. Jag ska skapa en hemsida om bloggande inför starten av en blog med mina elever. Den ska vara klar senast 16 mars, då de har nationellt prov i NO. Målet är att jag ska förstå hur man gör en hemsida för det gör jag inte.
2. Jag ska testa att blogga med eleverna med fokus på att se om man kan få igång intresse och följa deras kunskapsutveckling där, start 18 mars.
3. Lära mig att filma, fotografera med eleverna, undersöka om det fungerar som ett sätt att göra lab.rapporter.

Facebook grupp med eleverna!?

Jag testar och får de hur det går. Spontant verkar alla vara positiva. Jag har lagt ut dagens Prezi vilket känns häftigt, nu kan alla kolla, repetera en gång till DNA replikering är ju inte så enkelt... En del har frågor kring friluftsdagar som  -Vilka ska med till Romme? Komunikation på ett enkelt sätt.

Bilden av min verksamhet

Jag har funderat mycket på synen på matematikundervisning i Sverige. Vi har en undervisningstradition som de flesta av oss inte är medvetna om. Alla svenskar har en gemensam bild av hur en mattelektion går till. Att fixa vikarie till matten är enkelt i alla fall tycker man det på min skola, de ska bara se till att barnen tar upp böckerna och arbetar. 

I somras lästa jag The Teatching Gap, i den blev min känsla bekräftad. Vi undervisar som vi själva blev undervisade, andra länder har inte samma metodik de har sin tradition. I Sverige kommer det starka trender som ska frälsa oss från okunskap (tex mängdlära, skriftlig huvudräkning..) Pendeln slår hårt, den nya metoden gäller när den inte lyckas heller så byter vi metod.. Den nya metoden gäller men själva lektionsupplägget blir kvar och analysen, eftertanken saknas.

Vi är inte så dåliga som media påstår, enligt undersökningar lyckas vi relativt bra men andra länder utvecklas mer och deras resulatat förbättras. Undersökningar visar att svenska elever är positiva till matematikämnet och har en känsla av att det är bra på matematik.
Japan är ett land som lyckats förbättra resultaten vid internationella undersökning. De utvecklar undervisningsmetodiken med eftertanke, analys och försiktighet. Det finns skolor i Sverige som försöker hitta en japanskundervisningstradition men  i  försvenskad form. Vår skola har fått pengar från skolverket vi ska försöka utveckla vår underviningsmetodik. Vi ska bland annat arbeta med gemensamma planeringar och askultationer på varandras lektioner.
Jag vill berätta vad jag ser höra era tankar kring undervisningstradition och matematikmetodik.