Bilden av min verksamhet

Jag har funderat mycket på synen på matematikundervisning i Sverige. Vi har en undervisningstradition som de flesta av oss inte är medvetna om. Alla svenskar har en gemensam bild av hur en mattelektion går till. Att fixa vikarie till matten är enkelt i alla fall tycker man det på min skola, de ska bara se till att barnen tar upp böckerna och arbetar. 

I somras lästa jag The Teatching Gap, i den blev min känsla bekräftad. Vi undervisar som vi själva blev undervisade, andra länder har inte samma metodik de har sin tradition. I Sverige kommer det starka trender som ska frälsa oss från okunskap (tex mängdlära, skriftlig huvudräkning..) Pendeln slår hårt, den nya metoden gäller när den inte lyckas heller så byter vi metod.. Den nya metoden gäller men själva lektionsupplägget blir kvar och analysen, eftertanken saknas.

Vi är inte så dåliga som media påstår, enligt undersökningar lyckas vi relativt bra men andra länder utvecklas mer och deras resulatat förbättras. Undersökningar visar att svenska elever är positiva till matematikämnet och har en känsla av att det är bra på matematik.
Japan är ett land som lyckats förbättra resultaten vid internationella undersökning. De utvecklar undervisningsmetodiken med eftertanke, analys och försiktighet. Det finns skolor i Sverige som försöker hitta en japanskundervisningstradition men  i  försvenskad form. Vår skola har fått pengar från skolverket vi ska försöka utveckla vår underviningsmetodik. Vi ska bland annat arbeta med gemensamma planeringar och askultationer på varandras lektioner.
Jag vill berätta vad jag ser höra era tankar kring undervisningstradition och matematikmetodik.

Filmaffisch

Filmaffisch

http://www.wordle.net/show/wrdl/2711967/Untitled
Om en stund med lite envishet ska det vara en bild!

Hur lär man sig internetvett?

I en god värld så har vi arbetat så mycket med etik och moral i skolan, visat var gränserna går och fått eleverna att inse att de vinner på att vara snälla.. I praktiken så finns det mobbing och elever som behöver trycka till andra för att växa själva. Några av mina elever har skrivit att man ska inte ha facebook och blogg om man är för känslig, ska man tåla mer när det är i skrift? De verkar tycka det...jag ska ha det som utgångspunkt vid nästa livskunskapslektion.

Vad gör vi när elakheterna på nätet ger effekter i skolvardagen? Jag vill inte att vi lärare ska ta på oss ytterligare en arena som vi ska agera i elevernas fritid är inte min fritid! Vårt jobb innehåller tillräckliga utmaningar som det är. Jag har letat ide´er i litteraturen där man tar mobbning på allvar men där vi lärare inte har huvudansvaret.

I Broängen har de startat ett STOPP-projekt, projektet innebär att elever kan SMSa eller maila till skolans kurator om de stöter på eller utsätts för något obehagligt på nätet. En fantastisk ide´ tycker jag speciellt om våra stackars kuratorer kunde bli avlastade av soc. De får hantera så mycket som egentligen kräver mycket mer resurser och befogenheter vilket innebär att de inte orkar och hinner hjälpa de elever som har enklare problem.

I Jan Svärdhagens blogg ( etik.blogspot.com) finns konkretat tips och råd till elever om hur de skall hantera och stoppa digital mobbning. Att inte svara, att spara och berätta för någon man litar på sammanfattar hans 10 punkter. Att polisanmäla när det är för grovt är viktigt.

En ny typ av socialisering!

Den generationen som växer upp idag är den första som har möjlighet att
socialisera sig med hela världen. Förr lärde man sig att steg för steg känna släkten, grannarna och folk på bygden.

Nu blir man vän med människor från hela världen när man växer upp.
Det är nåt häftigt och helt nytt. En ny typ av social kompetens och någonting vi ännu inte vet vad det leder till.

När jag läser vad mina elever använder nätet till inser jag att de använder det till i princip allt: att komunicera, skriva egna bloggar, läsa andras bloggar, som nöje ,för information och inspiration. De ser tillgången till obegränsad mängd information som självklar.

Vi lärare är en annan generation för oss är internet något fantastiskt. Trots det är det inte självklart att det finns i klassrummet ännu. Jag inser att vi behöver reformera skolan, ta in världen och att vår roll kommer att förändras.

Jag tror att vi behöver ta in andra kompetenser och skaffa oss nya och att bygga nätverk med samhället utanför. Att förändra arbetssätten så att det blir mer kreativt, använda nätet till problem som ger möjlighet till kunskap på flera nivåer, använda olika redovisningsformer. Att förbereda
och organisera så att eleverna kan få vägledning av experter inom olika områden.

Läraren kommer fortfarande få hjälpa eleven med att ge ramarna, struktur och målbeskrivning. Vi kommer att få lägga mer tid på träning i kritiskt tänkande, granskning av källor och att träna eleverna på att se syftet bakom de olika källorna.
Diskussioner om etik kommer fortfarande vara viktiga men vi kommer nog att
tvingas bli bättre på att handleda eleverna även i nätet, liksom dikussioner om vad är det ok att säga och vad är det ok att göra..

Jag tycker att det ska bli kul att vara med när en hundraårig skoltradition förändras så att skolan blir en del i samhällsutvecklingen igen!

Stolt och rörd

Jag har så fina elever! I fredags fick de uppdraget att förklara för mig vad de gör på nätet. De vet att jag inte har koll och har förstått att jag får kämpa med läxorna! Jag använde Måns och Lars frågeställningar direkt från uppgiften. Nu sitter jag och kollar igenom vad de skrivit och det är så tydligt, ärligt och pedagogiskt. Jag se att de vill att jag ska veta och förstå. Jag anar att de är glada för att jag frågar, jag blir rörd!