Stick huvudet i sanden och sluta tänk. Jag är ensamstående mamma på heltid till två fina killar som av flera skäl behöver mig extra mycket just nu. Vi bor i ett hus som behöver extra omvårdnad inför vintern. På skolan är jag mentor till ett gäng elever som behöver mig mycket och som är vana att ha mig på heltid. Där driver vi just nu även ett projekt som genererar uppgifter och nya idéer som skall testas och användas i klasen. På kursen översköljs jag av många nya program som jag ser att jag kan använda, som jag vill behärska men inte behärskar.
Det har hänt tidigare i livet att jag har varit den som inte kan då har jag kompenserat min okunskap med att arbeta mer än de flesta andra. Nu har det inte varit möjligt den här gången och resultatet blev ett huvud nere i sanden.
Jag är glad att jag får lära mig nytt har till och med längtat efter att bli av med min okunskap. Jag gillar kursupplägget och jag gillar att det händer mycket kul på skolan. Nu ska jag hantera flödet och inte drabbas av panik. Tur att Åsas och Camillas blogg innehåller så tydliga anteckningar. Tur att jag är väldigt envis och tur att det nog kommer lugnare perioder i mitt liv.
Imponerande att du så snabbt lagt stressen åt sidan och kunnat fokusera på det du upplever som positivt! Ibland måste man ju sålla bland alla intryck och möjligheter för att det inte ska bli helt ogreppbart. Lycka till!
SvaraRaderaDu är en inspiration för oss alla.
SvaraRadera